Mitt första utkast kom jag med en dag till Leif i en pärm. Jag trodde då i min enfald att han skulle »fixa till det lite« med grammatiken och sedan skulle den vara klar.
Leif läste det jag skrivit och antecknade olika tankar och frågor i marginalen. Hur menar du här? Detta förstår jag inte? Här finns en dold berättelse, berätta den! Kill your darlings, Ann.

Det räckte inte med research
När jag åkte därifrån förstod jag att skriva en bok var något helt annat än jag först föreställt mig. Det var en resa, en upplevelse. Det räckte inte med god research. För att fånga läsaren var jag tvungen att skriva begripligt, det räckte inte att jag begrep.
Leif tog mig med på denna resa, ärligt och sant lotsade han mig förbi de grund och skär som jag stötte på. Han sa alltid, det är din bok, du bestämmer, jag bara visar vägen, det är du själv som måste gå den på ditt sätt.

När jag förstod
Det tog tid och sakta började jag fatta vad det var att skriva. Det var helt underbart. En helt ny upplevelse och jag kan ännu idag känna den glädjen när det blev riktigt bra, när det kändes i hela kroppen.

Leif var professionell, det gillade jag. Det sved ibland, han daltade inte med mig utan han mötte mig exakt på rätt sätt som en god lärare skall göra, där jag var i min process. Det var som att bli förlöst, den kreativa gåvan som hade legat slumrande och längtat att få komma ut lockade han fram ur mitt inre. Min förmåga att skriva.

Författarinnan smiter
En gång sa han då jag skulle skriva om en hemsk händelse i min bok, nu smiter du undan, ska läsaren själv få göra detta jobb eller ska du göra det? Precis så sa min barnmorska en gång när jag vek mig bakåt under en förlossning, jag ville smita, det gjorde för ont. Kreativ förlossning kan också vara smärtsam men jag lyssnade på maningen och tog nya tag. Så föddes den, boken Snapphonor. Utan Leifs fantastiska coachning hade den aldrig blivit verklighet. Nu finns den i många bokhyllor runt om i landet och även i Norge och Danmark.
Tack Leif !

Ann Jönsson

Presentation av Ann Jönsson